P.S
Vi har varit upptagna (host!)
Ännu en gång är jag tvungen att be om ursäkt för uppehållet i nyhetsrapporteringarna här hemifrån, jag skulle (som alla tidigare gånger) kunna hävda att nu är det slut på detta slarv, hädanefter skall uppdateringarna komma lika ofta som Olle lyfter på benet en genomsnittlig promenad och alla inlägg kommer att vara fullkomligt sprängfyllda med intressanta fakta och målande bilder men detta gör jag alltså inte.
Ni läsare som kommer hit då och då får helt enkelt acceptera bloggen för vad den är - en förhållandevis sällan uppdaterad dagbok skriven av en sjuttonårig pudel(Olle)ägare med väldigt mycket annat i huvudet. Om ni dessutom betänker att detta är en flicka som knappt rodde iland ett G i matte och tycker att höjden av lycka är när ovannämnda pudel bestämmer sig för att äta sänker ni kanske kraven på en litterär upplevelse överlag...
Sommaren är iaf äntligen här och vi håller på att förgås av värmen. Olle tillbringar största delen av sin tid i skuggan under nåt äppelträd medan hans matte försöker få färg i solstolen. På kvällarna tas långa promenader i skog och mark dit värmen inte riktigt når eller så går färden till nån badplats till allas (utom Olles) stora glädje. Olle kan på sin höjd gå i upp till magen i vattnet men då ska helst inte de andra hundarna vara med - de skulle ju kunna stänka! Skulle kunna tänka mig att om Olle någon gång skulle känna för att simma så skulle det ske på "tantvis" med nacken stel som en pinne före att inte blöta ner frisyren.
Ibland, när vädret tillåter drar vi till BK:n och tränar lite agility. Olle har blivit en riktig fartvind som sveper fram över banan och bara nångång ibland missar hindren... Roligt är det iaf och då spelar det kanske inte så stor roll om inte allt blir rätt? Vi hade ju tänkt starta i nån agilitytävling nu i sommar men vi får väl se hur det blir, annars håller vi siktet inställt på Stora Stockholm till vintern!
Det är inte alltid lätt att vara så vacker.
Vill man vara fin får man lida pin.
1 maj
Idag har jag städat, dammsugit och diskat så att det riktigt glänser i hela lägenheten, vi väntar nämligen besök. Det är mamma som kommer med Tigger och Peppar och det ska bli kul att träffa dem igen även om det inte var länge sen vi sågs! De medhavda hundarna ska ställas här i Forshaga på lördagen och det är mkt möjligt att jag får agera handler åt russlaren, som tur är så ställer han sig så gott som av sig självt!
Jag måste förresten berätta om Olles förvandling till mördarhund! Idag när vi tog vår lunchpromenad (och O var lös som vanligt) så ser vi ca 20 m bort en dam med en liten vit hund. Jag hinner knappt reagera innan min pudel sprungit dit. Väl där börjar han morra åt den andra hunden och ser riktigt skräckinjagande ut innan jag väl får tag på honom och kan ge honom en liten avhyvling.
Som tur var var den lilla damen som ägde den främmande hunden inte rädd för dvärgpudlar, hon sa bara att hon var tacksam att det inte varit en stor hund. Olle morrade som värsta sågverket och gav sig inte förrän vi inte längre såg den andra hunden, jag undrar så vad han reagerade så starkt på?
Nu ska Olle och jag gå ut för att sprida skräck på gatorna i Forshaga. Min mördarhund och jag...
Måndagsblues
Dagen började med att Olle kissade jättemycket inomhus, inte så trevligt! Det var faktiskt ganska konstigt för jag hade som vanligt tagit ut honom det första jag gjorde på morgonen och lått honom kissa utomhus och ändå händer en olycka ca fem minuter senare inomhus! Jag kände mig så klart som en dum matte som inte lyssnat på Olle när han uttryckligen sa till att han ville gå ut igen, jag var så övertygad om att det bara var lite allmänt pip! Dumma matte....
Efter den incidenten var det dags för dagens första lektion som var Djursjukvård. Idag fick vi öva på att ge medicin i både tablettform och flytande (vitamintabletter och vatten) samt att lägga tassbandage. Olle var så duktig och svalde allt utan att trilskas och satt så stilla och fint när bandaget lindades på. Resten av lektionen låg han på bordet och blev kliad på magen - precis som det ska vara!
I fall ni är imponerade...
Idag startade vi dagen med att gå ner till stallplanerna och träna lydnad och agilty. Olle gjorde ett stort framsteg då han idag för första gången klarade säcken alldeles på egen hand! Vi lyckades också med ett tämligen långt slalom så vi var verkligen nöjda med agilitydelen, jag känner också det blir roligare och roligare ju längre man kommer. Lydnaden ägnades åt ett jättefint frittfölj samt inkallning med ställande, inte riktigt lika lyckat...
Olle har förresten blivit ett matvrak. Igår åt han två stora portioner mat varav en med extra ris till och ändå tiggde han som en galning vid matbordet. Idag slök han middagen i ett nafs och står nu och gnäller vid kylen, dags att avmaska tro?
I den härliga vårsolens namn
Vi är tillbaka! Efter fyra väldigt sköna veckor hemma är vi åter i Forshaga, ´"staden" som aldrig sover (eller hur var det nu?). Det var så klart härligt att träffa alla kompisar och hundar igen och minsann - har det inte införskaffats lite fler hundar under månaden som gått, bra jobbat Matilda!
Idag har solen stekt över lilla Forshaga så alla akademins elever har varit som tokiga, vi vet ju att här regnar det 300 dagar och snöar 50 dagar om året så det gäller att ta vara på vädret! Inför den sista vägen ner till hundstallet när skoldagen slutat slank vi in på "Pallemedia" och köpte glass att svalka oss med, härligt!
Olle har varit ganska avslagen idag, så blir det alltid efter hemmavistelse men imorrn är han nog pigg igen. Förresten vägde jag honom idag och kunde konstatera att han blivit tyngre, nu når han den mycket respektingivande vikten av 5,2 kg, inte illa!
Jag måste förresten berätta om en mkt trevlig sak vi fått i vr lägenhet, en boxningssäck! Mika fick den i födelsedagspresent och nu hänger den i vårt vardagsrum, redo att tuktas. Jag kan ju säga att mina armar kändes som gelé efter bara några minuter så det är definitivt bra träning!
Nu ska jag gå och duscha och sen blir det till att börja läsa på engelskaläxan: "Emma" av Jane Austen. Vi hörs!
PÅSKLOV
Nu är vi hemma på lov och tar det som vanligt när vi är hemma alldeles för lugnt, vi tar små promenader och har det trevligt i största allmänhet.
Idag tänkte vi åka ner till klubben och träna lite men först måste vi vänta tills tävlingarna där är över vilket ger mig tid att ta ut Olle på en promenad i solen.... Återkommer senare med (förhoppningsvis) lite bilder!
Om man ändå fick gå i ide!
Tyvärr har jag ju den där inre rösten som ständigt får mig att göra saker jag inte alls känner för men verkligen borde som viskade i mitt öra:
Samvete :Man MÅSTE faktiskt gå till skolan...
Jag: Neej, jag orkar verkligen inte, jag tror att jag är utbränd!
Samvete: Upp ur sängen, unge! Hur tror du att det kommer att gå i livet om du bara vill sova?!
Jag: Det är jag faktiskt för trött för att tänka på, nu ska jag sova!
Samvete: Nej! Vakna, vakna, vakna! Du har ju prov idag!
Jag: Desto större anledning att stanna hemma...
Samvete: Ok, stanna hemma då! Men skyll inte på mig när du är trettio år gammal, lever på bidrag och går klädd i silkig mjukisdräkt a la Vicky...
Jag: Jag kanske borde gå upp iallafall?
Samvete:....
Jag: Jag menar, det är ju verkligen töntigt att skolka, jag har aldrig skolkat, jag är emot sånt, sånt är verkligen dumt, bara losers gör sånt!
Samvete: Det var ju det jag sa....
Och det är på det sättet som min 100% närvaro i skolan skapas, ingen sjukdom, trötthet eller vilja i världen rår å det samvetet, och det kanske är bra?
Idag hade vi förövrigt engelska där vi håller på med brittisk litteratur och för närvarande analyserar Shakespeares verk på gammalengelska, det roligaste vi har gjort hittills tycker jag! Språket är så vackert och fint att jag bara vill läsa det högt om och om igen, eller ännu hellre; citera scener ur Shakespeares pjäser dagarna i ända! Tyvärr finns det som vanligt några nissar som suckar ljudligt och påstår att det här är det tråkigaste de varit med om och att allt bara är töntigt och fult, irriterande som få! Om vi hade öråd i klassen skulle de vara de första att röstas ut, det kan jag alldeles säkert påstå!
Lydnadshunden nr.1
I fredags passade vi också på och lyckades klämma in ett litet träningspass alldeles innan skolan, det känns bra att veta att jag åtminstonde har gett Olle en chans att trötta ut sig innan det är dags för stallet i flera timmar!
Igår var Mika och jag inne i staden och shoppade vilket resulterade i en träningsfri dag för hundarna, dock blev de ganska trötta bara av att vara hos hundvakterna...
Nu har vi alldeles nyss kommit in från ett träningspass där vi fokuserat mycket på fria följet, jag har tagit nya tag med klickern och det börjar ge resultat! Även träningen inför rutan går framåt och imorgon hoppas jag på att träna med koner vid stallet för första gången vilket ska bli spännande!
Jag ska verkligen försöka uppdatera bloggen oftare men det känns alltid som att det kommer något i vägen... Förhoppningsvis så hörs vi snart igen!
Vi är fortfarande i livet!
Häromdagen var O och jag ute med mamma och Tigger samt Jazz och körde lite uppletande i skogen. Fyra små prylar hade vi gömt på lite olika djup i en ruta och så skickades hundarna ut en efter en. Som vanligt var mamma och hennes hundar föredömmen men Olle var ganska duktig han med! Med lite extra hjälp lyckades han leta reda på två små saker och det verkade han tycka var riktigt kul!
Vi hörs!
Nu ska alla odjur bort!
Glömde att berätta att Olle idag behandlats både med Xspot och maskmedel, nu ska alla odjur bort!
Matte lär sig att ta sig in och Olle lär sig att ta sig ut
Idag var Olle en av två hundar som satt i stallet (och varför är en tämligen kort historia men den hör inte hit) och detta gav mig dåligt samvete, något som resulterade i extra mycket stress för att hämta honom på eftermiddagen. Naturligtvis lyckas jag glömma nycklarna och naturligtvis är stallet låst när jag kommer dit, alla lärarna har dragit hem!
Den stora frågan blev alltså: Hur ska jag få ut min hund? Genom luckan så klart!
Så jag går runt stallet till bakgården och speja efter den lucka som tillhör Olles box, ack! ca 20 likadana bredvid varandra, ingen hit! Så jag satsar på en lucka någonstans i mitten och hoppas på det bästa - nej, inte rätt! jag kikade in i någon annans (lyckligtvis tomma) box och drog snabbt ut huvudet igen. Då smäller det till i en annan lucka och ut kommer Olle! Aldrig tidigare har han vågat putta upp luckan men nu är han så glad att se mig att han inte ens verkar ha märkt vad han gjort, söta pojken <3
Så hade vi äntligen återförenats men historien slutar inte där, jag behövde ju kopplet också och det låg ännu inne i stallet. Alltså måste jag igenom luckan! Naturligtvis fastnar jag halvvägs och kan inte hjälpa att reflektera över hur i helskotta alla schäfrar och dylikt kan komma in och ut, har jag vuxit så mycket? Fastkilad i ett hål stort nog för en tämligen stor katt och med en galen, överlycklig pudel hoppandes och rivandes i ansiktet kände jag mig aningens dum. Efter mkt om och men lyckas jag tillslut ta mig loss och in i boxen - äventyret är äntigen över! Jo, jo, så tillbringas lunchrasten på Hundsportgymnasiet!
Vacker som en dag...
Min lilla pudelpojk <3
Jag lovar; det är inte en bäver!
